Igår bombade Ryska armén bland annat Gammalsvenskbys poliklinik, med tunga flygbombning s k glidbomber som har stor sprängkraft. En sjukvårdare skadades och flera hus förstördes.
Det regnar kraftigt i byn.
Sven Bjerlestam lastade av reparationsmaterial som byggplast, presenningar och elverk i en grannby, för vidare transport till byn.
Tillsammans är vi starka!
Slava Ukraini!
—
April 19 Report from Gammalsvenskby. Today, the Russian army bombed, among other things, Gammalsvenskby’s health center, with heavy aerial bomb which have high explosive power. A paramedic was injured and several houses were destroyed. It is raining heavily in the village. Sven Bjerlestam unloaded repair materials such as construction plastic, tarpaulins and electrical equipment in a neighboring village, for onward transport to the village. Together we are strong!
2 april Rapport från Gammalsvenskby. Ryska armén fortsätter sina terrorbombningar från andra sida floden. Det är c:a 400 invånare kvar i byn. Igår körde nödhjälpsgruppen i byn ut bröd och konserver till byborna.
Jan Ullberg är på väg ner till området kring byn med familjen Utas, som nu återvänder till sina män.
Igår ordnade föreningen en svenskbyträff i Mullsjö, med föreläsningar och middag. Sven Bjerlestam berättade om sina senaste nödhjälpsresor till byn. Det kom omkring 100 personer. Mycket trevligt!
Lions Tidaholm överraskade med att överlämna en check på 10000 kr till vår nödhjälp. Och Lions Främmestad skänkte ett större elverk.
Tillsammans är vi starka!
Report from Gammalsvenskby. April 2.
The Russian army continues its terrorist bombings from across the river. There are about 400 residents left in the village. Yesterday, the emergency aid group in the village delivered bread and canned goods to the villagers.
Jan Ullberg is on his way down to the area around the village with the Utas family, who are now returning to their husbands.
Yesterday, the association arranged a Swedish village meeting in Mullsjö, with lectures and dinner. Sven Bjerlestam told about his recent emergency aid trips to the village. About 100 people came. Very nice!
Lions Tidaholm surprised by handing over a check for SEK 10,000 to our emergency aid. And Lions’ Främmestad donated a larger power plant.
Together we are strong!
http://www.svenskbyborna.se/wp-content/uploads/2019/06/logga-30-300x278.png00Sofia Hoashttp://www.svenskbyborna.se/wp-content/uploads/2019/06/logga-30-300x278.pngSofia Hoas2023-04-03 11:50:362023-04-03 11:51:05Bröd till byn
Det är plusgrader i byn och blåsigt. Läget är mycket svårt. Byn beskjuts väldigt hårt av ryska armén från andra sidan floden. De skjuter hårdast på natten. Igår eftermiddag sköt de med stridsvagn. En av våra hjälparbetare berättar att en av granaterna slet av skiffern på hennes hus och blåste ut fönster i flera andra hus.
Byborna är er oändligt tacksamma för den generösa hjälp ni alla ger. För närvarade är beskjutningen så hård att det inte går att dela ut någon humanitär hjälp. Särskilt viktigt är den bra byggplasten från Sverige som kan laga de skador som uppstår. Byn är utan el sedan mitten på oktober och därmed är det också svårt med vatten och internet.
Tillsammans är vi starka! Slava Ukraini!
It is plus degrees in the village and windy. The situation is very difficult. The village is being shelled very hard by the Russian army from across the river. They shoot hardest at night. Yesterday afternoon they shot with a tank. One of our aid workers tells us that one of the shells tore the slate off her house and blew out windows in several other houses.
The villagers are infinitely grateful to you for the generous help you all give. For those present, the shelling is so heavy that it is not possible to distribute any humanitarian aid. Particularly important is the good construction plastic from Sweden that can repair the damage that occurs. The village has been without electricity since mid-October, and thus water and internet are also difficult.
Idag är det ett år sedan våra vänner i Gammalsvenskby vaknade av ljudet av bombningar. Ryssland hade inlett en fullskalig invasion av Ukraina. Några timmar senare hade ryska stridsvagnar intagit Nova Kakchovkas kraftdamm. Den är belägen över floden Dnipro, 8 mil norr om Krym och 25 km nedströms från byn.
Svenskbyföreningen började samma dag sin direktrapportering från byborna och startade en krigsinsamling. Det var viktigt för byborna att omvärlden visste vad som hände och att det blev korrekt information, direkt från Gammalsvenskby.
Byborna sover med kläderna på, beredda att fly ner i sina djupa potatiskällare. Men de sätter potatis. Inte helt enkelt, då det inte finns bränsle till de små kinatraktorerna. Så många sätter potatis för hand. Det finns el och därmed internet och vatten.
En månad senare blev byn ryskockuperad. Byn blev tidvis isolerad och det blev brist på mediciner. 100 år efter att Röda korsets hjälpsändning kom ner i april, till de svältande byborna 1922, kunde vår första nödhjälp med mediciner levereras till vårdcentralen i byn. Medicinerna införskaffades i Sverige, då det var en bristvara i Ukraina, och det blev en lång väg med många omlastningar. Den sista biten körde den lokala, modiga chauffören Viktor. Han hittade sätt att ta sig igenom de mer än 40 vägspärrar som krävdes för att nå byn.
På valborgsmässoafton tillfångatogs byäldsten Mykola Kurivchak. Han var borta i 3 veckor. Det slår mig hur rapporteringarna nu börjar kännas som när jag läser i historieböckerna från andra världskriget. Folk hämtas i svarta bilar, ingen vet om de kommer tillbaka. Men ha kom tillbaka levande. Han hade blivit torterad med elchocker och hade gått ner 17 kilo. De ville att han skulle berätta var nazisterna i byn bodde och ange de som varit inkallade i armén. Det är mot alla lagar att tillfångata civila.
Under våren flydde en del familjer, framför allt barn och deras mödrar. Men det blev allt svårare ju längre tiden gick Vägarna var farliga och de ryska soldaterna nyckfulla. De som lyckades lämna åkte främst till släktningar eller vänner i västra Ukraina, men också till Polen eller Sverige.
I maj skruvade den ryska ockupationsmakten ner det ukrainska mobilnätet och det gick bara att se rysk TV. Detta innebar att det blev mycket svårt för nära och kära att hålla kontakten. En mycket svår situation, när man inte ens kan få prata och berätta att allt är ok.
Föreningen hjälpte till med inköp av rör till centralvattnet i byn och kunde fortsätta finansiera mediciner till byns vårdcentral i samråd med läkarna. Medicinerna köptes nu in i storstaden Kryvyv Rih i det fria Ukraina.
I augusti inledde den ukrainska armén en offensiv för att befria området norr om floden Dnipro där Gammalsvenskby ligger. Byn blev mer isolerad, då det nu förekom hårdare strider vid fronten norr om byn. Nina från byn, som varit central i hjälparbetet sedan invasionens start åkte på mycket farliga vägar till städerna inom ockuperat område för att köpa medicin och förnödenheter till sina medmänniskor.
Vårdcentralen i Gammalsvenskby
I slutet av september utropade Ryssland en illegal folkomröstning. Ryska soldater gick beväpnade med automatvapen från hus till hus. Invånarna i byn vägrade att rösta. De låste sina hus och grindar och släppte ut hundarna som fick föra deras talan. Några dagar senare annekterade Ryssland Cherson oblast, där byn ligger och förklarade att 96% av byborna ville tillhöra Ryssland. Ockupationsmakten gjorde också klart att nu var det ryskskola och rubel som skulle gälla.
De ska skjuta Ninas hund. Hon blir då arg och går fram emot de unga beväpnade soldaterna och skriker åt dem att detta är hennes mark, detta är Ukraina! Om de skjuter hennes hund ska hon strypa dem med sina egna händer. De sänker sina vapen och lommar iväg till sin bil.
Den 3:e oktober rullade det in en kolonn med ryska stridsfordon. De sätter upp ett högkvarter i skolan och installerar luftvärn. De ryska soldaterna slår sig ner i hus runt om i hela byn. De super och kör omkring i sina fordon på fyllan.
Oron i byn är mycket stor. Byborna är ute och försöker plocka potatis på sina små åkrar. Missiler som seglar över byn i den bleka skyn har blivit vardag. Men stridsflygplanen som slickar marken är mycket skrämmande och orsakar stor stress. Det är mycket explosioner och eldgivning i närheten. Det ramlar ner granatsplitter i trädgårdarna.
Arkivbild från 2021
I slutet av oktober förvinner elen i byn och därmed vattnet och internet. Mobilnätet fungerar mycket dåligt. Ockupanterna säger att det inte kommer att gå att laga. De börjar systematiskt förstöra elnätet. De börjar stjäla bilar, plundra hushållen på elektronik och mat. De hugger ner fruktträd för att elda med.
Jag messar med en av byborna. De ryska soldaterna har frågat efter honom. Han vet inte varför. Jag är orolig och ber familjen ta skydd. Det hjälper inte skriver han. Sen hör jag inget mer. Jag har svårt att sova. Efter några timmar skriver han tillbaka. De har frågat om han har ett elverk. Vilket han har. Han erbjuder dem vatten och de är nöjda med det. De stjäl inte elverket. Och jag är glad att han lever.
Så i början av november lämnar ockupationsmakten. De säger att de minerat utkanterna av byn, de har rivit alla kraftledningsstolpar och minerat mellan dem. De lämnar och säger att de kommer att skjuta sönder byn från andra sida floden. Och som en sista avskedspresent förstör de vägen in till byn.
Byborna är överlyckliga och lättade när de ukrainska soldaterna åter hissar den ukrainska flaggan vid byns kommunhus. Och vi kan äntligen planera för större hjälpinsatser. I samarbete med andra hjälporganisationer får vi fram hjälp inom några dagar. Och vi sätter in högväxeln för att få in förnödenheter innan vinterkylan slår till ordentligt. Under ockupationen har inte byborna kunnat få in kol eller briketter. Det finns fortfarande ingen el och prognosen för att kunna reparera den inom rimlig framtid är mycket dålig.
Men vägarna efter striderna är mycket farliga. De är minerade och ofta behöver de ta stora omvägar på åkervägar för att broar är bortsprängda. En familj som väljer att fly kör på en mina. Det blir ingenting kvar av bilen. Mannen behövde intensivvård, kvinnan bröt benet och ett av barnen fick splitterskador i ansiktet. Men alla överlevde. De bor nu hos en syster i Kyiv.
Vi beslutar att försöka få ner så mycket träbriketter som möjligt och att försöka få igång centralvattnet. Mat finns. Vi anpassar oss efter deras behov. Fokuserar på värme, vatten och kommunikation. Ett större antal elverk gör att det går att få upp vatten på fler ställen och har internet ibland. Viktor kör skytteltrafik med förnödenheter som går att köpa in i Ukraina mellan byn och Kryvyv Rih.
Men nu börjar beskjutningarna från andra sida floden. I början sporadiskt, men det tilltar. I början tänker vi att det är misstag när man skjuter på militära mål på andra sidan byn. Men snart står det klart att det är terrorbombningar mot civilbefolkningen.
Byn behöver byggplast för att laga sönderskjutna fönster, kaminer, pannlampor, batterier och stearinljus. De behövs transportbilar. Allt detta är svårt att få tag på i Ukraina och köps därför in i Sverige. Föreningen börjar nu ordna regelbundna nödhjälpsresor från Sverige. Sven, som varit föreningens högra hand på plats i många år och kan Ukraina och pratar ryska, ställer upp som chaufför. Han kör tillsammans med andra flera resor till byn. Äntligen kan han få träffa och prata med vännerna igen. Och han kan nu bidra till att hjälpa mer handfast, än under den ryska ockupationen.
Sven möter nödhjälpsgruppen. Andrei, Valentina, Sven, Anna och Nina.
Nu flyr många fler bybor. I stort sett alla barn lämnar. De som är sängliggande eller inte har någon att resa till blir kvar. Och de som stannar för at ta hand om dem som måste vara kvar. I januari är det 700 personer kvar av 2300.
Det är svårt att räcka till och nå fram till alla. Byborna är stressade och rädda. Ingen vet när nästa granat slår ner och vart. Vädret är som tur är milt. Ofta i januari kan det vara många minusgrader och kalla vindar från tundran.
Sveriges kungahus skänker pengar så att vi kan iordningställa en värmestuga, fri från granatbeskjutning, där byborna ska kunna få värme, vatten och vila. Men arbetet tar tid och avstannar när terrorbombningar blir allt intensivare.
Mirakulöst nog har bara en man dödats av beskjutningen. Många hus skadas och boskap dödas. I gryningen slår en granat rakt in i ett ungt pars sovrum. De dödas ögonblickligen.
Flera unga män från byn är inkallade och tjänstgör som soldater vid fronten. En ung familjefar förlorade underbenen vid de hårda striderna i Bakhmut i februari 2023 och behöver nu rehabilitering och vård. Men han lever och kan komma hem till sin familj.
Fyra män från byn har dödats vid fronten. Unga män som just börjat sitt liv, gift sig, fått barn. Istället kämpade de och dog för Ukrainas frihet och demokrati. Våra tankar går till deras familjer.
Föreningen Svenskbyborna kommer att fortsätta kämpa för att Gammalsvenskby ska ta sig igenom denna svåra tid.
Det är en enorm kraft att känna den hjälpsamhet och generositet som finns bland alla medmänniskor. Människor delar med sig av sina kunskaper, resurser och pengar. Vi har fått många stora som små bidrag under året. Och det är fantastiskt att se att även de små gåvorna tillsammans bildar en hel flod – en Dnipro.
Tillsammans är vi starka och gör skillnad!
Slava Ukraini!
http://www.svenskbyborna.se/wp-content/uploads/2019/06/logga-30-300x278.png00Sofia Hoashttp://www.svenskbyborna.se/wp-content/uploads/2019/06/logga-30-300x278.pngSofia Hoas2023-02-24 11:23:132023-02-24 15:47:32Ett år efter Rysslands invasion
Det är minusgrader i byn. Det senaste dygnet har det varit mindre beskjutning. Men annars har det varit mycket hård beskjutningdag och natt av byn i 10 dagar. Flera hus i byn har blivit skadade. Det har varit mycket stressande för byborna och nära och kära som haft svårt att hålla kontakt. Den ryska offensiven riktar även in sig på större bilar och humanitär hjälp i frontzonen. Det är fullständigt lagvidrigt.
Byborna kämpar på med att försöka ordna så att centralvattnet kan fungera i hela byn.
Igår kom det bröd till byn på första gången på länge. En viktig leverand för byborna.
Föreningen fortsätter att köra ner briketter från Kryvyv Rih, nu med mindre bilar, tills alla hushåll fått. Vi har nu köpt in en minibuss på Gotland som ska levereras till byn i nästa vecka, för att sköta transporter av människor och inköp till byn. Vi skickar också ner ett större elverk för att få igång centralvattnet samt sjukvårdsutrustning till Gammalsvenskbys sjukhus i Berislav.
Tack för alla bidrag som kommer in. De behövs. Tillsammans är vi starka!
Slava Ukraini!
Report Gammalsvenskby 15 February It’s freezing temperatures in the village. In the last 24 hours, there has been less shelling. But otherwise there has been very heavy shelling day and night of the village for 10 days. Several houses in the village have been damaged. It has been very stressful for the villagers and loved ones who have had difficulty keeping in touch. The Russian offensive also targets larger vehicles and humanitarian aid in the front zone. It is completely against the law. The villagers are struggling with trying to arrange so that the central water can work throughout the village. Yesterday, bread came to the village for the first time in a long time. An important supply for the villagers. The association continues to drive down briquettes from Kryvyv Rih, now with smaller cars, until all households have received. We have now bought a minibus on Gotland which will be delivered to the village next week, to manage the transport of people and purchases to the village. We are also sending down a larger power plant to get the central water running and healthcare equipment to Gammalsvenskby’s hospital in Berislav. Thanks for all the contributions coming in. They are needed. Together we are strong!
http://www.svenskbyborna.se/wp-content/uploads/2019/06/logga-30-300x278.png00Sofia Hoashttp://www.svenskbyborna.se/wp-content/uploads/2019/06/logga-30-300x278.pngSofia Hoas2023-02-20 15:46:262023-02-20 15:46:26Bröd till byn
Det är sol och några plusgrader i byn. Ryska armén hårda beskjutning av Gammalsvenskby fortsätter. 3 bybor har nu blivit dödade och flera har skadats sedan befrielsen i november. Många hus i byn har blivit skadade. Nu även den svenska kyrkan som är samekumenisk med den ukrainsk-ortodoxa kyrkan. Den ryska offensiven riktar även in sig på bilar och humanitär hjälp.
Det har inte funnits el i byn sedan mitten på oktober och prognos ser dålig ut. Elnätet är till stor sönderslaget av de ryska ockupanterna, innan de lämnade området.
Minibussen som köpts in på Gotland samt en bil till är nu på väg mot byn med en hjälpsändning. Den är lastad med sjukvårdsmaterial från Region Gotland till byn och sjukhuset i Berislav. Byborna har fått igång vattenförsörjning i en del av byn, men behöver ett större elverk för att det ska fungera bra. Det är nu på väg med hjälpsändningen.
Föreningen fortsätter att köra ner briketter från Kryvyv Rih, nu med mindre bilar, tills alla hushåll fått.
Tack för alla bidrag som kommer in. De behövs. Tillsammans är vi starka!
Slava Ukraini!
Report Gammalsvenskby 20 February It is sunny and a few plus degrees in the village. The Russian army’s heavy shelling of Gammalsvenskby continues. 3 villagers have now been killed and several have been injured since the liberation in November. Many houses in the village have been damaged. Now also the Swedish Church, which is ecumenical with the Ukrainian Orthodox Church. The Russian offensive also targets cars and humanitarian aid. There has been no electricity in the village since mid-October and the forecast looks bad. The electricity grid was largely destroyed by the Russian occupiers before they left the area. The minibus that was bought in Gotland and another car are now on their way to the village with an aid shipment. It is loaded with medical supplies from Region Gotland to the village and hospital in Berislav. The villagers have started water supply in part of the village, but need a bigger power plant for it to work well. The relief shipment is now on its way.
The association continues to drive down briquettes from Kryvyv Rih, now with smaller cars, until all households have received. Thanks for all the contributions coming in. They are needed. Together we are strong!
Tal av Sofia Hoas om Gammalsvenskby på trettondagen 2023 på Gotlands Museum
Läget i Gammalsvenskby är stabilt. Stabilt dåligt. Ryska armén ligger på andra sidan floden Dnipro och terrorbombar de befriade byarna. Byborna lever i ständig rädsla. Flera bybor har skadats och en man har dog av sina skador. Igår slog det ner flera granater i byn. De skadade bland annat Elena Knutas hus, förstörde lagården och dödade hennes kor. Gammalsvenskby ligger vid floden Dnipros strand i södra Ukraina, 8 mil norr om Krimhalvön. Det var svenska bönder från Dagö i nuvarande Estland som grundade byn 1782. Den ryska härskarinnan Katarina den Stora tvångsförflyttade dem till nyerövrade områden i södra Ryssland. De blev lovade färdiga gårdar. De vandrade 200 mil. När de kom fram fanns det bara stäpp och en flod. De första åren blev de tvungna att gräva ner i jordhålor för att överleva. Det var 900 personer som lämnade Dagö. Hälften dog på vandringen ner och endast 137 personer överlevde de första 3 åren.
Svenskarna grundae byn som sakta växte. De behöll sitt svenska språk och sina traditioner. Efter ungefär 100 år blev det dåliga tider med jordbrist, första världskriget, svält och revolution. Drömmen föddes om att få återvända till Sverige. Den 1 augusti 1929 klev 900 svenskbybor i land i Sverige. Av dem hamnade 500 på Gotland. Det är därför Gotland har så starka band till Gammalsvenskby. Många tror att svenskbynamn som Hinas, Knutas, Annas, Buskas, Hoas, Sigalet och Kotz är gotländska namn. Men det är typiska namn på svenskbybor. 250 valde att återvända till Gammalsvenskby. De möttes av Stalins terror, svält och utrensningar.
Föreningen svenskbyborna har haft en nära kontakt med Gammalsvenskby sedan Ukraina blev självständigt 1991. Kriget kom till byn den 24 februari 2022. Byborna vaknade tidigt på morgonen av granateld. Jag fick ett SMS att kriget startat. Jag ringde min vän Lilja Malmas i byn som bekräftade att det var kaos och krig. Ryska stridsvagnar hade korsat gränsen vid Krim och var på väg norrut, mot Gammalsvenskby. Några timmar senare hade ryska armén intagit den strategiskt viktiga kraftdammen vid Nova Kakchovka som ligger två mil nedströms.
Samma dag började vi att rapportera om läget i byn. Bybornas var oroliga att världen inte skulle veta vad som hände. Att Ryssland verkligen invaderat Ukraina. Många oroliga släktingar och vänner hemma i Sverige ville också veta vad som hände i byn. Vi är en grupp som ständigt har kontakt med byborna. Vi rapporterar i stort sätt dagligen vad som händer i byn. Det har varit viktigt för oss att leverera sanna och bekräftade rapporter om läget i byn. Idag finns det omkring 890 personer kvar i byn, två tredjedelar har flytt till säkrare platser. Inom Ukraina eller utomlands. Det finns ett 70-tal i Sverige och c:a 30 på Gotland.
Livet i byn är mycket svårt. Sedan två månader finns det ingen el eller vatten. Det är vinter och kallt. Internet och mobilnätet är mycket svagt. Det är lätt att tänka att internet inte är så viktig, men det är oerhört viktigt att kunna få kontakt med nära och kära. Många familjer är splittrade och det är viktigt at kunna få prata och veta att allt är ok.
Den 24 mars blev byn ryskockuperad. Byäldsten, borgmästaren, blev tillfångatagen. Ingen visste vart han fördes. De här var straxt efter Butja. Mykola torterades med elchocker. Ockupationsmakten ville att han skulle berätta vart byns nazister var. Men det fanns ju inga. Han släpptes efter 3 veckor och kom tillbaka till sin familj. Han hade förlorat 17 kilo. Att skriva rapporter från denna tid var overkligt. Det var som att skriva om tiden i byn för Stalins terror och andra världskriget. De ryska soldater i byn var oberäkneliga, ofta fulla och hungriga. De plundrade hus, stal mat och bilar.
Jag är så imponerad av bybornas mod och civilkurage. I slutet av september gjorde Ryssland en folkomröstning i byn. Soldater gick från hus till hus med Kalasjnikovs. Men byborna låste sina dörrar och grindar och lät vakthundarna föra deras talan. En del gick ut för att säga att de vägrade rösta.
Soldaterna hotade med att skjuta Nina Knutas hund. Hon gick då ut och skällde ut dem. -Detta är mitt hus, min mark, detta är Ukraina! Skjuter ni min hund, stryper jag er med mina bara händer. Då hade de moloket vandrat vidare. Byn blev befriad och den ukrainska flaggan kunde hissas den 10 november. Innan ockupationsmakten lämnade så förstörde de elsystemet, minerade och förstörde vägarna till byn. De hälsade att de skulle skjuta sönder byn från andra sidan floden. Men byborna var oerhört tacksamma för att bli befriade, det finns hopp om att de kan få fortsätta leva i frihet.
Vi har sedan befrielsen jobbat intensivt med nödhjälp inför vintern. Det är viktigt att ta reda på vilka behov som finns. Vi försöker köpa in så mycket som möjligt inom Ukraina. Vi jobbar tillsammans med byborna så att rätt hjälp kommer fram. Byborna har inte kunna förbereda sig inför vintern. De har inte fått pensioner eller inkomster. Och det har inte heller varit möjligt att få tag i bränsle till kaminerna.
Arbetet med nödhjälpen är svårt och måste ständigt ändras. Vägarna är dåliga, broar bortsprängda och minerade. Terrorbombningarna pågår ständigt. Men det går att hitta vägar att hjälpa. Vi har skapat ett logistikcenter i närmaste storstaden Kryvyv Rih. Vi har hittills fått ner 54 ton träbriketter och 40 till är på gång. En större vattenpump till centralvattnet håller på att installeras. Vi får anpassa oss efter läget. Kungaparet har engagerat sig och skänkt pengar så att vi kan laga vägar och installera en trygghetspunkt.
Elen här hemma är dyr och det svider i plånboken när vi tankar bilen. Matpriserna ökar. Men jag kan ta en varm dusch när jag vill. Jag har el, rinnande vatten och kan laga mat. Jag kan ringa och prata med mamma eller mina barn och fråga att de mår bra, -när jag vill. Och jag behöver inte ha dåligt samvete för det. Jag kan bidra till demokrati och frihet i Europa genom att med att vara tacksam för det jag har. I Gammalsvenskby är man tacksam för det man har.
Jag blir stärkt av att det finns en sådan enorm kraft i att vilja hjälpa. Vi får in många bidrag, stora som små. Från väldigt många människor. Och det är faktiskt så att alla små bidrag ger enormt mycket. De bildar en hel Dnipro! En flicka här på Gotland ville hjälpa. Hon var kanske 7 år. Hon ville hjälpa. Hon gick och pantade de burkar och flaskor som fanns hemma. Det blev 36 kronor. Hon insåg att det inte var mycket. Så hon uppmanade sina kompisar att göra samma sak. Och till slut hade hon samlat in över 7000 kr. Pengarna gick direkt till en liten flicka i Gammalsvenskby som var sjuk och behövde sin dagliga medicin.
Tack för ert engagemang, tillsammans är vi starka!
Slava Ukraini!
http://www.svenskbyborna.se/wp-content/uploads/2019/06/logga-30-300x278.png00Sofia Hoashttp://www.svenskbyborna.se/wp-content/uploads/2019/06/logga-30-300x278.pngSofia Hoas2023-01-06 22:02:522023-01-06 22:03:42Trettondagstal av Sofia Hoas
Det är 5 grader och sol i byn. Ryska armén fortsätter sina dagliga terrorbombningar med artillerield från andra sidan floden Dnipro.
Tack för alla bidrag som kommer in. Alla bidrag, stora som små blir en hel flod -Dnipro.
Föreningen Svenskbyborna har en hjälpsändning på väg till Byn, med förnödenheter som inte går eller är svårt att få tag på lokalt. Pannlampor, batterier, ljus, värmeljus, tändstickor, powerbanks, elverk, byggplast och vinterkläder.
