Svenskbygården är en möteslokal och har plats för 40 sittplatser,  ett beredningskök med porslin. Föreningens medlemmar har tillgång till lokalen till ett förmånligt medlemspris. Utomstående kan också hyra lokalen för firande och samkväm. En projektor och talaranläggning kan ordnas vid behov.

Ritningarna till gården gjordes av arkitekt Jan Utas i Visby. Som förebild hade han en typisk bostadsbyggnad i Gammalsvenskby. Svenskbygården stod klar sommaren 1977 och invigdes 1a augusti samma år. Arbetsledare och ansvarig för löpande praktiskt arbetet var Gustav Kotz. Byggteknisk hjälp gav Herbert Jakobsson, Hemse, och byggmästaren Helmer Olsson, Norrlanda. Finansieringen av bygget skedde med insamlade medel bl. a.  från svenskbybor i Kanada, det skänkta byggmaterialet samt ideellt arbete i stor mängd av många. Under hösten 2018 målades trävirket blått på svenskbygården dels för underhåll men också för att efterlikna färgerna nere i byn i Ukraina.

Under 2013-2015 byggdes svenskbygården om för att förbättra utrymmet inför ett permanent museum. Två-tre mindre utnyttjade små sovrum togs bort, trappan flyttades. Köket öppnades upp och väggar togs bort, toalett för funktionsnedsatta med dusch sattes in och en stor veranda byggdes på baksidan av huset. Ett omfattande obyggnadsarbete med helt ideella krafter och donationer. Ett arbete som initierades och leddes av Kjell Kotz, Ganhem. Nya svenskbygården stod klar 2014.
Det är fortfarande en möteslokal  för både större och mindre sällskap.

Svenskbygården inrymmer sedan 2016, ett permanent museum på första våningen i närheten till möteslokalen och köket. På andra våningen finns ett bibliotek som till stor del medföljde från Gammalsvenskby 1929. På övervåningen har även medlemmar utrymme för att fördjupa sig i allt det material som finns att tillgå.

Klockstapeln uppfördes 1939. Virket till skänktes av svenskbybor, som också under byggmästare Reinhold Lydahl, Etelhem, byggde klockstapeln. Arbetet var helt ideellt. I klockstapeln hänger tre kyrkklockor. Storklockans diameter är 72 cm, höjden 68 cm och vikt 210 kg. På ena sidan finns inskriften ” gjuten och skänkt 1922 till Gammalsvenskby av klockgjutarfirman KG Bergholtz & Co, Stockholm”. På andra sidan finns bibelspråket ”Åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig och du skall prisa mig. Dav.Ps.50:12”. Mellanklockans diameter är 61 cm. höjden 56 cm och vikt 110 kg. Inskriften på ena sidan är ”Gjuten i Stockholm 1922 av KG Bergholtz & Co” På andra sidan finns bibelspråket ”Saliga äro de bedrövade, ty de skola bliva hugsvalade. Mar.Ev.5:2”. Lillklockans diameter är 49 cm höjden 48 cm och vikt 70 kg. Inskriften lyder ”Gjuten i Stockholm 1922 av KG Bergholtz & Co omgjuten av Gösta Bergholtz i Sigtuna 1965”. Storklockan skänktes av gjuteriet. De två andra klockorna skänktes av f.d. Föreningen för svenskhetens bevarande i utlandet, nu Riksföreningen Sverigekontakt. Två klockor hängdes upp i tornet 1885 i den nyinvigda stenkyrkan i Gammalsvenskby. År 1922 fick de efterträda de klockor som på 1780-talet skänktes av Furst Potemkin till träkyrkan, som då skänktes byborna av Tsarinnan Katarina II. Lillklockan blev upphängd i en klockstapel vid prästgården vid kyrkan, men från 1926 tjänstgjorde den i en klockstapel i Nysvenskby, en bosättning ute på stäppen 2 mil från Gammalsvenskby. Vid gudstjänst rings klockorna med en samtidig, synkroniserad 3-klang. Detta ringsätt härstammar sannolikt från bybornas ursprung på Dagö i Estland. Mer av tur än beräkning var klockorna registrerade som svenska Röda korsets egendom. Därmed kunde sovjetmyndigheterna inte hindra byborna från att ta med sig klockorna när de flyttade till Sverige 1929. Den 1 augusti 1939 invigde ärkebiskop Erling Eidem klockstapeln med de två största klockorna. Den minsta klockan hade lånats ut till en missionskyrka i Afrika. Klockan spräcktes, återkom till Sverige och omgöts 1965. År 1983 blev lillklockan återbördad till sina ”syskon” i klockstapeln. Den första tiden efter omgjutningen tjänstgjorde lillklockan i en klockstapel på Hagabergs folkhögskola utanför Södertälje där Pastor Hoas var andlig ledare och rektor. Ringning ringer in till gudstjänst vid högtidliga tillfällen, som på Svenskbybornas högtidsdag den 1 augusti.

GRAVSTENEN Framför klockstapelns dörr finns minnesstenen vid graven för Pastor Kristoffer Hoas och hans hustru Emma. Pastor Hoas var en ledargestalt som blev svenskbybornas räddare undan det allt sedan revolutionen mer tilltagande laglösa våldet och terrorn i det framväxande kommunistiska Sovjetryssland. Många gånger med livet som insats arbetade pastor Hoas enträget för svenskbybornas flytt hem till Sverige. Mången gång med otack som lön. Honom förutan hade byborna aldrig nått Trelleborg den 1 augusti 1929. Som 19-åring och i 45 år framöver till sin död 1941 var Kristoffer Hoas svenskbybornas andlige ledare, och som sådan efterträddes han av sin son Sigfrid Hoas fram till dennes död 1984. Kristoffer Hoas hustru Emma f. Skarstedt kom till Gammalsvenskby 1899 utsänd av KMA (Kvinnliga missionsarbetare). Hon kom från Malmö och var slöjdlärare. På sin första semester i Sverige genomgick hon sjukvårdsutbildning för att bättre kunna hjälpa till med den undermåliga sjukvården i byn. Hon blev liksom sin man en ledargestalt, speciellt för kvinnorna och barnen. Hon blev ”tröstemor” under byns många nödsituationer. Hon gifte sig 1907 med pastor Hoas som tidigare blivit änkeman med två minderåriga barn. Genom KMA blev hon en värdefull länk mellan Sverige och Gammalsvenskby.

Bokning av lokalen Svenskbygården:
Kontakta:
Simon Jakobsson
tfn: 073-597 23 65
e-post: simon@btgotland.se

Fakta lokalen:
40 sittplatser
beredningskök med spis, micro, vattenkokare
porslin för två-trerätters, vinglas
projektor och talaranläggning
Två toaletter, en anpassad för för funktionsnedsatta
kyl och frys
Utealtan för ett 10-tal personer
Stor trädgård att vara i
Bra parkering